Jag sitter på bussen på väg tillbaka till verkligheten igen. Jag gömmer mig bakom hörlurarna. Bakom musiken som gör mig trygg. Förvirrad om vad som hänt trodde drömmen som jag drömt var verklighet! Men jag har bara flytt där ifrån en lite stund. För sanningen är hård det är som juten i betong. Jag har bara flytt till en trygg. En trygghet som jag vet att jag alltid kommer ha! En trygghet som jag alltid står tryggt på. Den tryggheten kallar jag la familja och mina fina! Dom rätar ut frågetäcken till utropstäcken. Men nu är jag på väg till det som är min vardag! En vardag som kan göra mig galen men som jag trivs ganska bara i för det mesta! Men tack för en underbara vistelse i tryggheten!