rebecka

Men i fredags ändrades hela min världsbild, jag var på jobbet, Paniken började sprida sig i blicken på kunderna, kolegorna sprang in i omklädningsrummet för att få tag i sina nära och kära . Vissa verkade inte veta någonting, inte ens ana någonting. Men vem hade anat det?! Det som Anders Behring hade planerat i nio år. Hela staden smällde. En 500kg stor bomb förstörde hela regerings byggnaden. tryckvågen förstörde som var i dess väg det de kom åt och hela Norge var i sorg. Jag fick inte tag i alla mina fina med en gång. Hon som jag visste var närmast, hon som gör mitt hjärta varmt även den kallaste vinterdagen, hon som ger mig svar på frågorna jag inte ens ställt, hon som är för snygg för mig. Hon som lämnar byn som förde oss samman som fick Oslo till att bli den byn jag kände mig trygg i svarade inte. Paniken började sprida sig.

Men hon svarade och lungnet la sig som ett täcka över oron. Oron fanns fortfarande där. Hörde rykten om bomb 2 och bomb 3. Skräcken klättrade upp för ryggraden. Men alla mina nära och kära mådde bra. Vänner från Sverige ringde för att kolla så jag var okej. Det värmde mitt hjärta otroligt i detta kalla sommar kaos.

Hela staden är förstörd landet ligger i sorg. Snart flyttar jag här ifrån, med finna minnen av staden som nu mera ligger i ruiner och sorg. Men många skratt, glädje och kärlek har jag fått med mig och det är de jag kommer att minnas när jag lämnade denna byn som mitt hem för 3 gången. 3 gången gillt!