rebecka

Framtiden Nutiden Dåtiden. Varför ska det vara så svårt att hålla i styr.

Det är nått som drar mian tankar tillbaka till dåtiden, men jag vill leva i nuet, med en strävan efter en ljus framtid.

Det blir för mycket. Men alla erbjudande över allt vet jag inte vart jag vill. Jag känner mig splittrad....får liksom ingen ordning på mitt liv.

Men jag vill att du(?) ska finnas där för mig. Att någon ska ta emot mig när jag faller.

Men för att någon ska kunna ta emot mig måste jag även våga att falla.

Jag vill tillbaka till dåtiden, men det är nått som skrämer bort mig. Det som sårade mig mest men kändes då som bäst. Det är de jag vill ha tillbaka. Jag vill ha den känsla att betyda nått för mig känslan av att vara behövd att behöva någon. Vet inte om det är ensamhet som smyger sig på och vi börjar diskutera och annalysera allt lite för mycket. Jag tror att jag intar mig själv att jag saknar dig. Men jag saknar bara det som var bra. för det är det bra som är värt attt komma ihåg det andra trillar bort från mina minnes bilder.

Ensamheten får mig bara att komma ihåg det som var bra det som fick mig att skratta. Det är det som sliter i mig.

Just nu gömer jag mig i sommarpratarna, P3 dokumentär, stödningen och träningen. För att inte behöva känna efter.

för att slippa förklara för någon hur jag känner. vart mina tankar styrmig. För det är mian känslor som jag inte kan lägga band på. Vill tillbaka för att se att det som var är slut. Att det inte finns mer, att det som vara bra för för och att nu är nu.