rebecka

.

Kategori:

Bena bar mig inte, tårarna fyllde mina ögon och jag skrek....Det var sant, det var på riktig du hade somnat in! Jag skulle aldrig mer få krama dig, höra dig skratta, eller se dig dricka kaffe. Du har flyttat iväg och det smärtar i mitt hjärta! Jag har inte riktigt fattat det klumpen i min hals finns fortfarande kvar, ögonen tåras varje gång jag nämner eller tänker på det! Jag vet inte hur man ska reagera, skratta, gråta eller ignorera!  Jag känner mig så liten och så hjälplös! Men samtidigt har jag aldrig varigt närmare hemma i mina tankar och handling någon annan gång än nu! Dess dagar har varigt jobbiga och mörka på många sätt! Men får mig samtidigt att inse att man verkligen ska uppskatta det man har medans man har det, sen är det för sent! Jag är så otroligt tacksam över alla nära och kära jag har i mitt liv som ställer upp och visar omtanke! 
Men just nu vill jag bara springa ifrån det hålla mig sysselsatt, men det kommer ifatt och saknade kommer alltid att finnas där likadant som dom fina minnena vi har tillsammans du och jag älskade farfar!  Vi ses igen