rebecka

Att bo så här långt bort gör än en gång så sjukt ont. Det får en att tänka efter.... Är det värt det ? Vad ska jag göra vad ska jag säga, vad jag än gör vad jag än säger räcker inte ord och handling till, hemma hemma är för långt bort
Det gör ont! Jag vill va där bära dig, hålla dig i handen, som du har gjort med mig och de mina andra ! Du har varigt den bästa morfar för mig och för hela tjocka släkten. Du är du och skogen har satt sina spår i dig och tack var de det även i mig, du har lärt oss alla så mycket. Det ska vi ta med oss vidare ! Du har lärt mig att inte ge upp, att tro på mig själv, att stöta andra och att alltid göra sitt bästa.
Men att inte kunna göra nått för dig nu känns tungt. Det smärtar i hela min kropp och mitt hjärta, men du finns alltid med i hjärta, tanke och själ. Du har kämpat länge och det är okej att släppa taget nu. Även om jag aldrig kommer släppa taget om dig, för du lever genom mig! Mormor väntar på dig och du får det bra... Men Morfar jag älskar dig och saknaden och beundran är obeskrivlig !