rebecka

Det skulle aldrig ha gått, när vi stått
på så olika ställen i livet, men tiden gav oss lite grann ändå
Vi kallar oss vänner, det är svårt att vara när man längtar och känner
som vilka vänner som helst, vilka mänskor som helst
ungefär, du kan säga kär
Jag har ett hem bort i skogen, snårigt och svart, där har du aldrig vart
Där faller löven om våren
Där har jag gjort mig en kvart, i dom djupaste snåren
Vi skulle aldrig ha mötts, när vi fötts
på så olika delar av världen, men en fjäril flyger mellan oss ibland
Vi kallar den lycka, den är svår att fånga, den vill slita och rycka
som vilken lycka som helst, vilken fjäril som helst
Men ändå, vi ses igen vi två

Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still
för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm, om en lycka så öm
för oss som alltid ska till, att fånga en fjäril