rebecka

Att träffa dom personerna som fyllde min sommar förra året med skratt, grått och skavsår på fötterna ger mig klarhet för en stund. Men det försvinner i samma stund som jag lämnar staden och människorna.

Att veta att allt kan försvinna lika fort som det kommer gör ont. Att saknaden efter någon kan vara så enorm gör ont. Men jag hakar upp mig på små saker och måste lära mig att se det stora hela. göra det enkelt, inte krångla till det hela tiden. Jag måste lära mig att njuta av det jag har nu. Inte tänka på det jag nästan hade, det som kunde blivigt mitt. Även att jag blir på mind. Att höra orden, jag saknar dig, kom tillbaka, vi kan börjar om, vi försöker på nytt. Alla klychor låter så trovärdiga i det ögomblick dom sägs. Men med tiden inser man att det bara var klychor och tomma ord.

Jag ska försöka njuta av nuet.

Leva i allt det finna jag har runt mig. familjen, vänner naturen, folk som vill mitt bästa oavsett.