rebecka

Fint väder, vackra klänningar, belndande leenden, tindrande ögon, vänner från förr, putsade skor och förväntan. 

bröllopet vara fantastiskt, buketten sa hon att hon älskade och jag tror henne, hon vara så vacker, hon strålade, han var stilig behöll lugnet. Vackra, nervösa, kära, älskvädra Dom var perfecta . Nervositeten gjorde sig påmind i varenda del av min kropp. Vi var som två tonåringar på nytt. Jag och min bästa-vän. Hittade på duma historier om våra liv, skrattade, skrek, pratade alldeles för högt och för fort, snubblade på orden. Gissade hejvilk om vilka som skulle vara där. Vilka var bjudna, kommer han? Hon? Henn? Dom? Den? Namanes sprutade och förväntningaran steg i samma taks som skogen och dom små byaran flögförbi utanför fönstret. Tack Gode Gud att det bara vara vi i bilen. 

Vi gör oss fina, lämnar över blommorna, säger några väl valda ord till dom blivande, äter, springer på en vänska som försvann för 10 år sen. Åker tiil kyrkan utanför står folk, nerverna gör sig än en gång på minda. dom högklakade skor åker på, stegen blir osäkrare än någonsin. men vi närmar oss gamla vänner och bekanta. ser vilka som är där med balanda känslor, förvåning, glädje, sorg, förvåning och förvirring. Paret kommer in och tårarna brinner bakom ögonen. så mycket kärlek och lycka.

Den kärleken vill jag också hitta, den lycka vill jag känna, den lycka vill jag få uppleva. Men tills jag hittar den lever jag på hoppet.