rebecka

året som har paserat

Kategori: Allmänt

Sitter här, skolen skiner det är min20 grader utanför fönstret som smyger sig in genom springorna vid fönster och dörrar och jag njuter. Det är på nått lustigt sätt lockande att pälsa på sig och gå ut och njuta av kylan.
Samtidigt som jag bara vill kura ner mig i soffan. Men måste städa i mitt hus.

Ska försöka ta mig igenom det året som varigt, det jobbigaste året på många plan, som har lärt mig fostrat, plågat, älskat, hatat, förstört och fått mig att växa.
Det börjar som vanligt med

Januari:
Började nya året med nya vänner i en bad-tunna i Enaforsholm. Fortsatte sen ner mot Stockholm för att planera brudbukett med finaste Ewe, hinna med en ficka med Amanda och träffa La Familia och gå på det med Jesus och Judas på Göta Lejon. Börjar åka längd och njuter av lågsäsong jobb, träning och Majsans hemma gjorda semlor.

Februari:
Fint vader och Kabin är öppen njuter av solen på toppen och att baby brother är på väg upp för att göra praktik i 3 veckor. Han skulle bli de 5 hjulet men det blev jag och det glädjer mitt hjärta på nått lustigt sätt. Tankarna far fram och tillbaka med jag börjar bli van med det vid denna tid.


Mars:
Viktor och kvar och vi njuter av backarna och han börjar bli trött på mina dumma ide och okunskap, men vi skrattat tillsammans som aldrig för. Jag börjar träna minst 1 timme och dagen och äta rätt var 3 timme. Jag följer med babybrother hem-hem för att spendera några kvalitets dagar hemma i tryggheten, äta mammas mat, träna med pappa, gå på stan med sis och se på film med Viktor. Går på enseambel-konsert där Johanna deltar och vi håller på att missa tåget hem till fjällen. Vädret levererar backarna är nästintill folk-tomma och flottisterna öppnar nybutik i Åre. Det är mycket som händer som får hela flottisterna att svajar av personliga skäl till chefen blir början på den nya butiken inte så bra. Slutet av Mars börjar närma sig och min bästa vän kommer upp för att njuta av fjällen och solen som tittar fram emellanåt.

April:
Dom som jag spenderade en hel säsong med kommer upp och åker lite tillsammans, det är ren lycka även att det var nervöst att träffa dom. Jag saknar min familjen lite extra och beställer hem bilder för att lugna min rastlöshet. Går ut och äter med jobbet och alla underbara tjejer som jag har spenderat en tid med för att lära och att läras av. Jag och Julia suger det starr ur skutan och njuter av sol, slask och kaffe. Månaden avslutas med dunder och brak med fika på går och brasa utanför. Fortsätter sendan till Duved med en flaska vin och nya vänner för att sedan dra in till Dahlboms "hemma festen du inte är njuren på". Men det var trevligt. träffar en gammal vän som jag fortfarande var arg på pga det hon gjorde för 5år sen. Men det löste vi den kvällen också. det var nog bar amins dåliga tankar som hon var tvungen att slå sönder och det gjorde hon genom att bara säga hej!

Maj:
Systmet stänger och och jag hjälper till på bröllop för J+E. Njuter av finsång av maja i Kyrkan och bjuder stutt kaffe och kakor i byggande bredvid allt är så fint.
Det otänkabara beskedet kommer. mormor ligger på sjukhuset… Cancer har kommit tillbaka och helvetet var igång är med en i löptävling med norrgym och det gick ju inte så bra men jag sprang hela vägen. 3,3km på 16min. Njuter av utsikts vid helgesjön med fina vänner och börjar gör mig berädd på att Julia ska lämna Undersåker och Åre. Jag och maja tar nattåtget hem mot Rimforsa och hon ska få se min trygghet och den fina dansen som Viktor ska dansa och har övat på i 6 månader.

Juni:
1Juni kommer och jag har levt mitt liv i 24 år och får en puls-klocka för att hålla koll på nått i mitt liv. springer på stan äter suchi i gräset och njuta av att nära och kära dansar bal i vackra klänningar och smycken killarna som sträcker på sig lite extra och dom är prinsessor och prinsar för en lite stund. Avnjuter en fin middag med Jakob som kock och han sitter ner vid bordet med rykande god mat och bubblande dricka blir denna födelsedagen det bästa på länge. Dagen efter har jag kalas för att beta av hela släkten och Maja förstår hur jag blev som jag blev och jag tror hon trivs i våran lustiga men trygga familj. Allt verkar som vanligt men något är HELT fel.
Vi åker tillbaka till fjällen i en vecka och för att sedan återvända till tryggheten. Grillar med mina bästa. Njuter av vara sommarkvällar och vin i goda vänners lag. Det är 8 år sen jag tog studenten och idag är det baby-brothers tur, med andra älskvärda människor jag och baby-sis flänger bland skolor för att hinna hänga blommor runt halsen på alla. Jag åker till Ingarp för möhippa för Ewe, över en dag. Åker hem för att hjälpa till på student festen för amanda, teolind och viktor x2
Åker nit till stan för att handla blommor med pappa till mimas hörna, och samtalet som inte får komma kommer…Farfar ska in till sjukhuset och nått är så fel.
Det är midsommar och jag spenderar 8 timmar på ett tåg för att komma till mitt hjätas stad. Träffas gamla vänner dricker kaffe, kollar på folk på Carl Johan och får hjärtat lagas och sönderslaget igen. varför utsätter jag mig för det?!
Får reda på att farfar fortfarande ligger på sjukhus när jag återigen är på väg till tryggheten från Oslo.
Hämtar ur mina nya glasögon hälsa på farfar som inte längre är med…dom säger att det är en galopperande tumör i hjärnan och dom vet inte vad som finns att göra, men vi ska kämpa tillsamman till sista andetaget,
Pappa, Viktor och Johanna följer med upp till Åre och ÅEC.


Juli:
Det som inte får hända.. en bekant ramlar ner för skutan och överlever inte. Alla känslor sätts på pausmode.
Jag har ett samtal med chefen och det går inte bra för flottisterna jag får inte vara kvar. Jag börjar nästan skratta, vet inte hur jag ska reagera det brinner bakom ögonen och munner ler. Det är Eagels fest och jag skrattar från hjärtat för första gången på länge med hjälp av riktiga vänner och lite vin. Henkan och Sanja kommer upp och det är en prövning. Månande spenderar med vandring, löpning, cykling och bad runtom om i fjällvärlden.

Augusti:
Jobbar sista tiden på floristerna och bay borther kommer upp ännu en gång. Följer med till tryggheten får inspirationen till träningen tillbaka, går power-work med baby-sis, x-fit med baby-brother, laga mat med mamma, tävla i cykling emot pappa.
Hälsar på farfar på ålderdomshemmet en farfar som inte var det jag mins, han var tunn och tyst men det var farfar.
Har även äran att göra brudbuketten till min bästa Ewe för hon ska få sin Simon. När vi är på väg till festen och kärlekens dag, blir vi som 15 år igen. Skratt finns och förväntan. Söker ett jobb hemma hemma åker på arbetsintervju och gör mig klar för att flytta ifrån Undersåker om 1 månad. Återvänder igen till fjällen med blandade känslor.

September:
Jobbet som jag hade drömt om både mardrömmar och framtids drömmar slogs isär på 2min. Mailet kom som sa att jag inte fick jobbet. Kände en lättnad över att inte behöva lämna fjällen men saknaden av mina bästa var förstår och familjen var det ända jag tänkte på och saknar något mer. Gör min andra brudbuket i hösten färger och får upp mina äskade vänner från Rimforsa och Simon och Lina blir familjen Sjören. Springer för att glömma och 1milen blir min bästa vän för att glömma.

Okstober:
Serierna och träningen går in i varandra, min kroppen värker och jag orkar inget mer . stressen över att inte veta säker vart jag sak jobba gör så att jag jobbar upp till max. Helgerna är lediga men jag fyller dom med jobb eller utflykter och serier. Bilen börjar strula och måste in på lagning, pengarna är slut och jag ser ingen räddning. Bägaren rinner över.
Jag börjar räkna ner dagarna tills Johanna och Teolinda ska komma upp. Men allting kommer ifatt. Sanningen kommer som ett slag i magen. Behandlingen tar inte längre och farfar har gett upp.
Tårarna bara rinner och det finns inget stopp…men jag jobbar på som om inget har hänt. Känner mig så liten så långt borta och ingenting hade gått tan familjen Olsson och deras öppna famn. Telefonen går var och dom sitter och vakar över honom dygnet runt. Men när jag går till jobbet stänger jag av och vill inte ha något samtal. allting är kallar allting är mörkt och det har hänt. Farafar har lämnat oss. Jag springer benen viker sig och jag orkar inte. skriker gråter det är inte på riktigt, mitt fjällparadis är ett helfet och jag vill inte vara kvar jag vill hem till tryggheten. En vecka går och dom kommer upp räddningen på min tillvaro.

November:
Vi bestiger berg skrattar, gråter, skrämmer baran och bara är tillsammans. Precis vad jag behöver innan jag följer med hem för att säga ett sista farväl innan vi ses igen i vårar andra hem. Tränar som aldrig för med dom insperar och motiverar mig som ingen annan kan. Box, x-fitt, löpning, cirkleträninge, promenader, cykling. Men i allt det ska allting för farvälet fixas. blommor dukning och psykisk förberedelse, men jag skjuter på det. Tills vi tar steget ut på trappan på väg mot kyrkan då kommer tårarna och det är återigen påhittigt. avslutar dagen med x-fitt och jag har tömt allt som går att tömma. Innan jag åker hem tar jag turen till Uppsala och hälsar på Amanda, det är 70-tals fest och vi skrattar som aldrig för. Jag börjar längta efter snön som aldrig förr.
Jag och Denise tar en välbehövlig paus från vardagen och åker till Dalarna. går på julmarknader och märker mig för livet, med fader sonen och anden. Får ett nytt jobb och det känns bra till en början, sen känns det mindre bra, sen känns det på topp.

December:
Jag inser att jag inte kommer att fira jul med min familj, det känns tufft. En jul utan min familj. Bilen strular fortfarande men jag får låna bil och tar mig till backen efter mycket om och menMen backen har äntligen öppnat. Men längdspåret lockar mer. Får finaste presenten av Majsan och det värmer utifrån och rakt in i hjärtat. #fuckcancer Det är lucia och jag får vara med om finaste luciatåget med 10 lucier 3 tärnor och 27 tomtar. Bilen ger upp helt och hållet och i panik köper jag en röd volvo med motorvärme. Julen är här och jag jobbar på sprotboden lär mig allt om att tejpa längdskidor och pjäx-storlekar vikt och längd. Blandar även in lite blommor och jobbar når pass på flottisterna. Firar jul med familjen Olsson och det blir en fin jul. Är sjuk med feber och gråter till Ronja Rövardotter. Johanna tar med sig Hilda, Fredriksson och Samulsson och för att bo i min lilla stuga. Det blir ett intensivt slut på 2013 men jag är glad för hon som betyder mest för mig är här och det nya året firas in med vänner och jobb 15 min efter 12 slaget ligger jag i min säng för att gå upp och jobba dagen efter.

Än så länge har 2014 varigt ett bra år och jag hoppas att det fortsätter så, med 2 nyårslöften som jag kommer att göra allt för att hålla.
Kommentera inlägget här: