rebecka

har varigt mellan de 7 bergen i 2 veckor nu. det börjar kännas som hemma! Det ända jag skanar nu är rutiner, rutiner som inte är uppbyggda på grund av vilken tid passen på gymmet har, utan på vad jag vill och hur min jobbdag ser ut. Jag vill att allt ska vara klart ås jag kan börja på riktigt känna ett lugn i vardagen och inte vakna tidigt på morogonen med panik om jag ska få jobba på en barnehage som jag inte har en aning om vart den ligger. jag hoppas att det ska bli klart i veckan. om 5 dagar får jag även träffa resten av la familia när som kommer till vårat kära grannland för att fira den största dagen, min namnsdag och 17 mai. 
förväntnngarna är stora, kläer, frukost, tåget, bunad, utgång, middag. allt ska vara perfekt. men jag sknar något. 

Mn att veta att på söndagar kl 19 är det möte i salt gör mig lungt, att få se andra människro och ha möjlighet att knya nya kontakter käns tryggt. Där känner jag ett lugne, ett lugn som inte riktigt har innfunitsig i resten av byn eller i somman hemma i lägenheten men jag tänker att det kommer så småning om när jag har lärt känna staden och det finns mer allternativ än "min" soffa att sita i.